nu kan inte elins pappa kalla mig rid-ida längre..

igår sålde vi min älskade pedro och han bor nu i skellete hos Adelina.
Usch, de känns både skönt, men samtidigt som att jag har mördat någon, typ. Första tanken var väll, va fan håller jag på med?
Men jag har ju länge väntat på att få han såld, såklart är de ju skönt, jag tror inte jag kommer sakna att ha häst så mkt, eller jo, klart jag kommer,  jag är rädd för att jag ska ha förlite att göra, jag är van att stressa igenom allt, vad ska jag nu hitta på?
Men mest kommer jag sakna Pedro,  ..like hell.
Jag känner mig helt tom, nånting saknas, men samtidigt är det så himla skönt. Jag önskar att ja kunde ha pedro i mitt rum i en liten bur, och ge han ett hamster hjul som han kunde springa i :)