tung dag med många föreläsningar, och morgon dagen kommer inte bli lättare... Imorgon får vi ta ett sista hej då av våran fina fina Jonas! Pratade precis med mamma, och pappa höll på att knyta ris vi ska lägga på kistan imorgon, han kommer även vara en av dem som bär ut den. Det kommer blir fruktansvärt jobbigt, gruvar riktigt mycket, men vet att det samtidigt kommer bli fint..

Nu har det snart gått en månad, fortfarande lika ofattbart, dagarna rullar på, och jag blir hela tiden påmind av honom ofta glada minnen, men såren rivs upp ibland och det är svårt att undvika att inte vara ledsen..

 

Det finns aldrig i ens vildaste fantasi att man ska behöva begrava en vän, men försöker att inte se det som ett hejdå, utan ett, vi ses snart igen!