Tankar från dagens pass
Ett av alla träningspass jag genomfört i mina dar har satt sig fast extra hårt i min skalle. Vi var vi ammarnäs på läger och vi skulle ut på ett distanspass på förmiddagen, min tränare Elin och jag skulle dock åka själva för att fokusera på att få med magen i stakningen (som alltid varit min svagaste punkt), Pernilla följde även med för att jag skulle kunna åka bakom henne och härma. Vi gjorde lite olika övningar osv. Och när vi mot slutet av passet stakat upp för en av de brantare backarna och verkligen fått med magen, stannar Elin oss och ber mig säga efter henne:
Från ett gladare pass i fina ammarnäs
Fy fan vad bra jag är!!
..och jag klarade inte av det, jag fick inte fram orden, de gick bara inte, jag trodde inte på det själv, istället brast jag ut i gråt.
Idag när jag stakade mig runt ormberget kom jag att tänka på det, jag är ju bra, fy fan vad jag är bra! Jag känner mig bra, trots att jag egentligen inte är i närheten av så bra som jag var den där dagen i ammarnäs,skillnaden är att jag idag är nöjd med det jag gör. Jag är en halvtimme efter Emma på 4 mil, men jag är ändå nöjd, jag förbättrade mig i helgen och jag hade en bra känsla i kroppen, min kropp tål träning nu och jag tar mig ut varje planerat träningspass trots en heldag av c-uppsats skrivande. Och det känns så GRYMT skönt, har en helt annan glädje till träningen idag, då jag tillåter mig själv att känna mig bra ibland. Anton brukar alltid säga, har du någonsin hört en skidåkare som är helt nöjd efter en tävling?
Haha, kanske ligger nått i det.
Efter mitt sköna stakpass väntade glass och farmen(bästa). På något mirakulöst sätt hade "onsdagslyx" hamnat på handlingslappen, ingen vet hur det kom dit, men står det onsdagslyx så är det onsdagslyx!
Kommentarer
Trackback
